- syns det inte, finns det inte.

allt går emot mej, fast egentligen inte.
måste säga att allt är egentligen alldeles perfekt, men att någon kan fortfarande kan förstöra så mycket genom att ljuga och missförstå.
fast jag ska tänka tillbaka i turkiet-tankar de som fick mig att glömma allt de där och gå vidare, för jag va ju så lycklig.
jag var lycklig för att jag äntligen kunde göra exakt vad jag ville. jag kunde umgås med mina vänner utan att någon ringde eller smsade varannan minut för att se till att inte någon kille var i närheten eller till och med om en kompis hade kramat mig eller ens kollat på mig.
Att känna sig fri kan man se på olika sätt, det kan vara att man slipper hålla i ett vapen och få order om att man måste skjuta någon, eller att som i mitt fall vara fri från någon som enbart gick dig fruktansvärt elaka kommentaren om allt bara för att såra dig. Med mig har det varit så att i början tar jag ingen som helst skit iallafall inte framför människan så att säga utan jag slänger bort orden. Diskuterar vad han sa till mig och sen kanske konstaterar att ja, det var verkligen dumt det han sa. Sen går man tillbaka till samma gamla äckliga förhållande som bara blir värre och värre. Tillslut är det så dåligt att man till och med måste anmäla för att det tillochmed har gått så långt att alla andra såg det. Man tänker väll att om ingen ser så finns det inte. tänk bara på allt som händer bakom stängda dörrar!? Tror personligen att det är mycket mer än vad man tror...
Saken är att jag är så jävla less på detta.
Det är mitt tredje år i gymnasiet, jag tänker inte förstöra de här året som jag har förstört alla mina andra år sen 8:an.
Jag ska ha det bästa skolåret nånsin, kommer förövrigt bli svårt att toppa 2:an men nästbästa året funkar också. :)

cali, jag saknar dig. Nu skulle jag behöva ligga i din stuga och bara prata tills båda somnar, typ på en gång om vi ska göra som vanligt, haha.
Jag vill bara säga att tack för allt du gjort för mig. den bästa nånsin <3
jag älskar dig, kvinna.