En liten ynken tvåa långtlångt bort där pendeltågen inte går efter tolv, en vägg som håller oss på avstånd. Jag vill inte ha avstånd, jag vill ha närhet och kärlek. Jag vill känna mig älskad och behövd. Man vill aldrig känna sig ledsen och förbrukad. Somna utan, vakna utan. Alldeles ensam. Enda ljuset jag ser är ljuset från stjärnorna som strålar utanför, men inte ens nu kan jag njuta av den vackra stjärnklara natten. Jag tänker bara på dina djupa andetag och din varma, lena hud som skulle kunna ligga så tätt mot min kropp. Med det gör den inte för det är en vägg emellan oss..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar