Idag har jag för andra gången förlorat min pappa. Jag har varit så nära, så många gånger att förlora honom. Han har varit så nära döden att det knappt fanns något liv i honom. Jag har knappt gråtit då döden nästan har hämtat honom. Jag har sorligt nog knappt brytt mig. Varför vet jag inte riktigt..men samtidigt så minns jag inte riktigt nångång då han har funnits där. okej jag kanske ljuger, jag minns på renlavsgången i krusboda då vi stod och sparkade fotboll till varandra då han hjälpte mig att börja spela fotboll, och såklart när jag gjorde musikalen Rent, då han faktiskt kom på två föreställningar och kollade. Om på studenten när jag sjöng "Moving On" när han grät.
I och med detta vill jag då säga att jag har levt i 20 år och tre månader. och det här är det jag minns.
idag sa han,
"madde, glöm bort mig byebye"
för mig finns han ändå inte. men klart man blir lite ledsen i ögat.
måndag 3 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar