Vi satt där i säkert närmare två timmar känns det som, det va så mysigt och trevligt att det bara va han och jag. Vi snackade om ALLT som går att snacka om! Han är fan så jävla fin alltså!
Och när man sitter och pratar om allt man har varit med om så märker man tillslut hur lika en barndom kan vara . Och jag är verkligen så lyckligt lottad sin har en så jävla fin vän som Andreas faktiskt är.
Det är inte alls många vänner man faktiskt tycker så mycket om, klart jag har vänner som jag tycker om skit mycket. Men vissa är ju alltid liiiiite bättre. Och Andreas är en sådan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar