just nu är allt skit.
han betyder allt för mig och jag vill inte tvingas leva utan honom. alltså jag känner mig liten och ovälkommen. Jag är ovälkommen i lägenheten jag i senast i söndags kände mig hemma i. där jag fixade så fint för att min älskade skulle komma hem.
jag vet inte hur många dagar jag klarar att må såhär..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar