Mina tankar krockar,
jag ser inget ljus.
Luften står stilla,
och andningen tar slut.
Jag sluter mina ögon
och låtsas som inget
När jag äntligen trott jag kärleken finnet.
Att alltid tro att du
där ska va
Visar bara hur verkligheten
egentligen va
Hur allt drar ihop sig
och knyter en knut
Bevisar kanske att det
nu är slut
Att vi två föralltid ska finnas,
jag trott.
Men länge min ångest i hjärtat
bott
Någon som alltid har sagt,
ge upp
Matar tankarna långt borta att
göra en kupp.
Sorgsen och ledsen,
jag ligger på noll
Sårad och ledsen
kurar ihop mig till en boll
Kanske, kanske jag spelar i moll.
Kanske, kanske jag börjar få kontroll
FInns det ett hopp att
kunna bli den jag var?
Sårad och ledsen är det
enda jag har kvar.
Att kunna bli den jag var
och verkligen vill bli
Så måste jag kämpa nu när jag äntligen är fri.
Sparkar och slag är
något jag kan ta
Men orden du säger trycker
ner mig var dag.
Att finnas, hoppas och tro
på mig själv
Tankarna klarnar, och ljuset är här.
Luften den kommer och andningen bär.
Jag öppnar mina ögon
och äntligen ser.
Livet som väntar och
nu mot mig ler.
Att stjärnorna nu lyser
upp den väg jag går.
Är tecknet på att jag nu aldrig
ska vända om till igår.
