Snygg kille!

Behöver jag skriva något?

make you feel my love

Så nära men så långt bort

En liten ynken tvåa långtlångt bort där pendeltågen inte går efter tolv, en vägg som håller oss på avstånd. Jag vill inte ha avstånd, jag vill ha närhet och kärlek. Jag vill känna mig älskad och behövd. Man vill aldrig känna sig ledsen och förbrukad. Somna utan, vakna utan. Alldeles ensam. Enda ljuset jag ser är ljuset från stjärnorna som strålar utanför, men inte ens nu kan jag njuta av den vackra stjärnklara natten. Jag tänker bara på dina djupa andetag och din varma, lena hud som skulle kunna ligga så tätt mot min kropp. Med det gör den inte för det är en vägg emellan oss..

Hur det är att vara inlåst.

Veckan började så fint att Johan åkte till skolan och jag fick för en gångs skull ligga kvar och sova och inte han mohahha. men tji fick jag, när jag va redo för att dra till skolan så får jag inte upp dörren. Johan har då låst både över och underlåset, vilket resulterar i att det går inte att öppna. Jag får panik och tänker dom mest dumma sakerna man kan tänka och i stort sätt lägger mig på golvet och börjar stortjuta, hehe. Och såklart ringer jag Johan  femtioelva gånger som såklart inte kunde svara för att han hade lektion. Och jag blir ännu mer förbannad och tänker att jag aldrig mer i hela mitt liv ska sätta min fot i det här jävla Upplands Väsby. Och att jag hatar Väsby och att det är världens sämsta stället, för hur fan kan man inte kunna låsa upp innifrån? WHAT THE FUCK!  Skriver ett hatsms om att om man faktiskt ringer femtioelva gånger så kan det ju vara så att det är något väldigt viktigt! Så då skriver han ett sms tillbaka och säger att han har lektion!! Dumhuvudet tänker jag och skriver ring nu förihelvete. jag måste även poängtera att jag var jävligt bitter vid detta tillfälle. Han ringer upp och jag bitter som jag är gråter och skriker om vartannat och berättar att jag är FUCKING inlåst och hur fan kommer jag ut? jag som har en slags cellskräck, tur att våra bästa år kunde ta ner mig på jorden lite.. ehm.. Johan berättar då lungt att han får komma till väsby och öppna. Han åkte alltså från Hammarby Sjöstad till Väsby för att han hade låst in mig. hihi gulle! <3
Sen va jag glad och lycklig medans johan va bitter, så åkte vi mot skolan och så höll jag på att missa bussen och fick springa, då blev johan glad också för att jag var tvungen att springa. Skadeglädje finns det gott om!
Jag blev alltså utsläppt, och vi är fortfarande tillsammans!