fina stunder

Idag slutade jag tidigt för att jag inte hade någon ensemble, kände bara för att åka hem och deppa typ. Men Andreas drog med mig till Gamla Stan och Chokladkoppen.
Vi satt där i säkert närmare två timmar känns det som, det va så mysigt och trevligt att det bara va han och jag. Vi snackade om ALLT som går att snacka om! Han är fan så jävla fin alltså!

Och när man sitter och pratar om allt man har varit med om så märker man tillslut hur lika en barndom kan vara . Och jag är verkligen så lyckligt lottad sin har en så jävla fin vän som Andreas faktiskt är.

Det är inte alls många vänner man faktiskt tycker så mycket om, klart jag har vänner som jag tycker om skit mycket. Men vissa är ju alltid liiiiite bättre. Och Andreas är en sådan!

sämst

det här har fan varit den fittigaste jävla helgen någonsin förutom musikalen som jag va på.
fan jag vill bara att den ska ta slut och att allt är skit bra imorgon, jag pallar förihelvete inte.
OCH jag måste äta på bestämda tider, så att det inte går för lång tid emellan, min humör blir inte alls bra, på något sätt.
Jag blir så sjukt jävla förbannad på allt!

trött på att nedvärderas

ibland är allt så jävla jobbigt, fast det är så jävla bra.
folk får mig att känna mig sämre än jag är och det är inte okej, speciellt inte av såna som står en sjukt nära. inte okej.
jag kommer explodera snart av att jag blir ledsen och arg. jag bara väntar på mig själv att jag ska komma över gränsen liksom. kanske bra om den kommer så slipper jag gå runt och fundera.