mamma!

Jag älskar min mamma. En mamma som alltid ställer upp, och som förtjänar så mycket mer än vad hon får. det är kul att se hur mycket riktiga vänner som hon faktiskt har. Hon är värd all kärlek på den här jorden.
Hon är värd all kärlek i världen. <3

vilka killar!!

sitter och kollar på coldplays viva la vida konsert. och fysatan i gatan va bra den va! vet dock inte hur deras senaste va för jag sålde min biljett till Sebbe, men den va ju säkert också awesome.
Det var så mysigt den dagen vi åkte till stockholm den 17/9 - 08 jag, cali, elin, andreas och johan. Vi åkte till nyköping och åt sen drog vi vidare till storstaden.
Vi åkte till globen och kollade på denna fantastiska grupp. haha och lite roligt va det att sebbe och forss satt 4-5 säten ifrån oss..:D
sen bilresan hem var också rolig.. den kvällen/natten var amazing. Riktigt roligt hade vi, iallafall jag ;)

vilka musiker, vilken röst, scennärvaro, vilka killar <3

Nu ska detta inlägg handla om bara en person. Eller två egentligen och om jag ska va ärlig så kommer det nog nämnas en tredje..

Min bästaste kompis i hela världen är bäst helt enkelt.

Hon har äntligen hittat en människa som gör en lyckligare än någon annan. Även fast hon(hoppar jag) blir massa lycklig av mig, iallafall oftast. Men nu är det verkligen en helt annan sak. Hon är kär och har hittat den rätte, för nu. Den rätte, vilka tunga ord det va förövrigt. men som sagt för nu.



Jag har lyssnat på river flows in you, vilken är som en ledmotiv för denna underbara människa. Igår lyssnade jag på den och började gråta massor. För två dagar pratade jag med henne för första gången på typ två veckor. Vi har inte hört av oss överhuvudtaget. Jag har faktiskt inte riktigt hunnit tänka på henne speciellt mycket..tror det är ganska ömsesidigt. Mycket händer såhär i början av ett år.



Men vi båda vet att vi alltid finns kvar ;)




Jag älskar dig <3

3 dagar utan.. :)

score!

"my friend, you look troubled"

jag är verkligen out of control. Jag börjar gråta för ingenting just nu. Såg en superhärlig film på trean om två som vid 60-års ålder hittar sin själsfrände. Och jag har inte insett på flera år att jag saknar någon. Jag saknar ingen speciell person utan jag saknar nån. Samtidigt som jag känner att förhållanden inte funkar.. För det första så har det ju inte funkat bra hittils? Men det är jag inte deppig över. Jag är glad och stolt över mig själv att jag har kommit ur ett sånt destruktivt förhållande som jag hade.
Jag tänker mer på att, tänk om jag säger eller gör fel saker. Kommer någon kunna leva med mig som jag är, eller kommer jag kunna ändra på sådana saker som jag tycker är viktigt. Jag förstår inte riktigt såna förhållanden där man inte vågar säga så mycket. Man pratar alltså men man vågar inte säga emot eller ha någon annan åsikt. Hur fasiken skulle jag klara mig i ett sånt förhållande? huh? shoot me! skulle jag säga.
Mina tankar krockar med varandra och jag vet inte hur jag ska tänka för att ¨få någon kontroll på dom.

Jag har förlorat en pappa, och jag har förlorat en bästa vän under loppet av 2 månader.jobbigt bara att vi jobbar på samma jobb. Men som har jag skrivigt förut så vill jag inte ha människor i mitt liv som ändå inte bryr sig.

Jag jobbar arslet av mig, pluggar samtidigt som folk fuckar upp mitt liv. Okej, jag har bara ett jobb, och pluggar deltid kanske inte det värsta som har hänt mänskligheten men jag får psykbryt igen snart.
Jag tycker inte illa om Flen, utan tvärtom jag älskar att vara nära de flesta som jag älskar. Jag har nära till jobb, tåg och vänner.
Jag måste härifrån när den här terminen är slut. jag har klarat en då ska jag kunna klara två. I höst blir det alltså avfärd härifrån förhoppningsvis.

imorgon ska jag deppa ihop tills klockan 16 då jobbet börjar..