Jag har världens bästa mamma, som hon har kämpat med allt som går att kämpa. Vilket sjuk viljekraft hon har, en envis jävel :) Hon har haft så många svåra stunder men har båda benen stadigt på jorden, dock har hon inte haft det hela tiden för att hon har varit tvungen att operera båda knäna. Men jag är så stolt över mina mamma som trots alla svårigheter de senaste året/åren så har hon stöttat mig till hundra procent i min utbildning, lägenhet och livet i ren allmänhet. Vi har dock inte alltid varit så nära som vi är idag. Jag tror att vi är för lika för att kunna bo ihop och ha en bra relation. Vi retar gallfeber på varandra av minsta grej. Men så länge vi inte bor ihop så har vi en fin relation och god ton :)
Min pappa finns inte längre i mitt liv, han lever ju och så men han har som jag har skrivigt förut sagt att jag ska glömma honom. så jag vet inte. han är min biologiska pappa bara.
