VARNING! för ett glatt inlägg!

Jag är så sjukt jävla taggad inför helgen. Fina vänner, fin dricka, fin fylla. lagom bakis. Men det kommer inte ens vara jobbigt att vara bakis(peppar,peppar ta i trä) för jag kommer vara bakis med världens finaste människa. Min fruman.
Imorgon så kommer inte mitt tåg att gå, sadface. Så jag kommer vara hemma hela dagen fram tills det är dax för bettnishtime. Har ett ärende och det är att lämna hemnyckeln till Johannes så att linn har en chans att komma hem. Sen drar jag och Lina till bettnish och käkar god mat och dricker gott och framförallt fira Andreas.
Lördagen ska vi till Amazon och det ska bli fedt. så jävla kul, jag skiter om det är 3 pers eller 3000 pers(hehe, ja 3000 va väll att överdriva) men ja, Linn kommer vara där och det är det bästa. ännu bättre blir det om cali hänkar och emma och alla som jag älskar <3 Jag har så sjukt höga förväntningar på den här helgen! ohmyfuckinggod, va taggad jag är!

pussiljumsken!

15 år och kärlek.

som det sägs så ska det ju finnas en kärlek till alla. Alla får någon. Någonstans finns den rätte dig just dig, och mig och alla. Men, kan det finnas det rätta flera gånger? För allt har väll ett slut. Man trodde att jorden var platt och hade ett slut borta vid horisonten, men vilket bevisades att det inte alls var så. Jorden var rund och tog inte slut vid någon horisont, utan det fortsatte och fortsatte. Har livet ett slut? Borta vid livets horisont? Och när en kärlek försvinner så fortsätter livet rulla på. Trots att man är 15 år och så kär så är den man älskar då, den rätte för då? Hur kommer det sig att man inte släpper sin tonårsförälskelse? Kommer man aldrig släppa den? Varför känner man ett sådant fruktansvärt starkt band fortfarande när man är närmare pensionen är 15?


Påtal om köttbullar, 15 år. det är 5 år sen jag var 15. Det är unfuckingbelivable. Jag har hunnit gått ut gymnasiet. Jag har blivit vuxen, och flyttat hemifrån. betalar elräkningar och försäkringar. 15 år, vad visste man då? I vanliga fall skulle man bara vara barnet. I mitt fall, var jag ett barn som kanske fick växa upp lite för fort. inte pga av något ideal som det är idag. mycket hände. självmordsförsök, misshandel, sjukdomar. ja, man växer upp av sånt. 15 år, byxmyndig, haha. javisst. 15 år, man får åka moppe, fyfan va fedt. knulla och åka moppe, vilken grej. det är ju inte dirr att man vill knulla någon som åker moppe ändå. haha. nu förtiden börjar man väll ändå knulla när man fyller tvåsiffrigt. '
fan va ofedt.
vilket fall som helst, jag är 15+5, snart i allafall. Shit va tiden går fort. vad ska det bli av mig egentligen?
ska man ge upp sången? vafan alla ifrågasätter ju ändå hela tiden vafan jag kan bli för något. Tack för att ni gåller tummarna för mig. Jag ska börja intala mig att jag är bäst. snart kanske. kanske inte. kanskekanskekanske.

kärlek.15.knulla.framtid. haha splittrat inlägg.. hellO!

the right way.

det finns en person i min tillvaro som jag tycker fruktansvärt mycket om som vän. Jag kan nästan säga att jag älskar den här människan. Någon som vet det mesta om mig, fast det gör väll dom flesta i och för sig. Jag vill inte säga för mycket här dock. åh va jag tycker om. dock så vet jag så mycket illa dom denna också. vilket gör att jag har ett visst avstånd. och jag känner att jag inte orkar gå runt och fundera längre, därför skiter jag hellre´it. säkert fel det. eller ganska garanterat fel. man ska ju följa sitt hjärta. jag vet dock inte vart mitt hjärta vill.