Jag tog bort min Facebook igår.
På rutin får jag in på Facebook appen på telefonen men det skulle ju inte gå att bara logga in ändå! Om man söker på mig så finns jag inte.
Det sjuka är att jag mest känner att jag inte har nån koll! Automatiskt vare sig man vill eller inte så har man koll på alla ens vänner! Jag har ingen aning vad som händer eller vad folk gör! Ganska så skönt att inte veta och konstigt eftersom det har blivit som en slags vana..
Jag känner mig ganska glad just nu, min ena bästa vän och jag sågs igår, känns extremt skönt och ett stort berg i mitt hjärta har släppt!
Nu är jag påväg till studion för att va mer om stordåd! Eller ja, har inget bättre för mig så jag kan lika gärna hänga där.. Haha
/syns man inte, finns man inte
tisdag 13 november 2012
söndag 11 november 2012
Livet
Long time no seen.
Allt är bra och allt är dåligt!
Jag skulle väl säga att jag känner mig som en vanlig människa, en vuxen människa fast ändå inte ändå.
Jag sover mellan 03-12 ungefär, går till jobbet mellan 12-16 jobbar till runt 21 och sen är jag ledig vissa dagar, aldrig lördag..
Ska ha min första lediga helg, påriktigt nästa helg! Ingen är lyckligare än jag.
Ibland känner jag mig som en 15 åring som inte vet vem hon är, och om hon r osynlig..
Man har alltid vänner som finns, men som man själv är dålig att höra av sig till. Andra vill man inte längre höra av sig till då dom varken bryr sig om man skulle höra av sig eller inte hör av sig själva, det gör mig ledsen och det tär på mig.
Imorgon är det fars dag, och jag vill typ gräva mig under jorden. Vill inte gå på jobbet och se alla jävla tårtor och kort "grattis på fars dag".. Klart pappor ska ha sin dag, men om man inte har nån.
När man kommer till kärlek så känner jag mig så trygg i något och någon som inte kan och får finnas officiellt, jag är så kär samtidigt som jag absolut inte är det också! Kan inte sluta tänka på "men tänk om"
Känns lite som hela mitt liv just nu är botten och toppen på samma gång fast mest bara att ta mig igenom dagarna tills nått bättre och roligare dyker upp! För nånstans så tror man ju alltid att gräset är grönare på andra sidan och jag vet att det är så för mig!
/drömmaren
Allt är bra och allt är dåligt!
Jag skulle väl säga att jag känner mig som en vanlig människa, en vuxen människa fast ändå inte ändå.
Jag sover mellan 03-12 ungefär, går till jobbet mellan 12-16 jobbar till runt 21 och sen är jag ledig vissa dagar, aldrig lördag..
Ska ha min första lediga helg, påriktigt nästa helg! Ingen är lyckligare än jag.
Ibland känner jag mig som en 15 åring som inte vet vem hon är, och om hon r osynlig..
Man har alltid vänner som finns, men som man själv är dålig att höra av sig till. Andra vill man inte längre höra av sig till då dom varken bryr sig om man skulle höra av sig eller inte hör av sig själva, det gör mig ledsen och det tär på mig.
Imorgon är det fars dag, och jag vill typ gräva mig under jorden. Vill inte gå på jobbet och se alla jävla tårtor och kort "grattis på fars dag".. Klart pappor ska ha sin dag, men om man inte har nån.
När man kommer till kärlek så känner jag mig så trygg i något och någon som inte kan och får finnas officiellt, jag är så kär samtidigt som jag absolut inte är det också! Kan inte sluta tänka på "men tänk om"
Känns lite som hela mitt liv just nu är botten och toppen på samma gång fast mest bara att ta mig igenom dagarna tills nått bättre och roligare dyker upp! För nånstans så tror man ju alltid att gräset är grönare på andra sidan och jag vet att det är så för mig!
/drömmaren
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
