Jag känner min ensam, rädd, värdelös och övergiven.
Det känns som att jag än en gång är i tonåren och har dessa konstanta frågor i mitt huvud..
Vem är jag? Hur ska jag va? Vad ska jag göra sen? Är jag tillräcklig?
Fuckamotha.
Jag känner mig samtidigt glad, lycklig, fridfull och älskad.
But somehow, så är jag i en svacka.
Ska man tillåta sig att nångång vara i svacka?
Nu jävlar ska det bli ändring på detta!
Jag ska intala mig själv sanningen.
Jag ska hålla på med musik för att det jag älskar!
Jag ska vara så som jag är och vill vara, för att det är jag!
Duger jag inte åt någon, screw them!
up on the horse again!: D
let me hear you say YEAH!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar